En kärleksförklaring

Att få barn är en stor omställning. Det är ju såklart världens roligaste också! Men när Mini äter får vi känna att vi lever. Det är mat i princip överallt! I håret, på golvet, på stolen, på lampan (?), på bordet men inte så mycket i själva matskålen. Konstigt.
Vi går upp extra tidigt på morgonen för att vi verkligen ska vakna, hinna äta frukost, packa väskan med kläder, klä på oss, titta på Bollibompa och sedan cykla iväg. Innan jag fick barn gick jag upp typ en halvtimme innan jag skulle vara på plats på jobbet. Japp.
Och så är det detta med att klättra upp på alla bord och stolar. Lilla fröken når upp till allt nuförtiden och det är inte ofta man får ha blommorna ifred. Allt ska plockas ut och läggas på platser som vi inte hade ingen aning om att de fanns. Vi har till exempel inte sett vår fjärrkontroll på två månader.
Men vad gör det när man har fått en goding som förgyller våra dagar med bus, gos och finurligheter! Det är den bästa omställningen i mitt liv, med eller utan fjärrkontroll.
Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

15 kommentarer till En kärleksförklaring

  1. Så fint skrivet. Vilken fin mamma och dotter.

  2. Angeliqa skriver:

    Så fantastiskt fint skrivet!

  3. Lisa skriver:

    Åh vilket fint inlägg! Så fint skrivet och så fina bilder (speciellt pussbilden på dig och Tuva, dör lite av finhet). Blev alldeles…rörd. Jag ser med skräckblandad förtjusning fram emot varje ny sak Ture lär sig. Saknar lite dagarna då det bara var amningsfläckar och man kunde lägga honom mitt på sängen och han bara låg kvar där och tittade. Samtidigt är det ju så kul att se hur han utforskar, tar in och lär sig. Älskar att ni är fjärrkontrollslösa, en bekant hittade en gång sin mobiltelefon i facket för tvättmedel i tvättmaskinen. Helt vanligt. Varför skulle den inte vara där liksom? Och vår soffa är rödprickig efter att Ture kastat tomatsås på den…

  4. sofia skriver:

    fint! jag tycker om att höra om såna som du som har barn, som verkar ha livet och sina intressen kvar även som förälder. mer sånt! det skänker hopp :)

  5. Sarah Andersson skriver:

    Åh så fint Madde! Även om jag inte kan relatera till det kan jag på något sätt ändå föreställa mig. Mysig känsla!

  6. Hanna skriver:

    åh, kära du. ett sånt otroligt fint inlägg. det verkar så väldigt mysigt (matspill till trots).

  7. krupnikov skriver:

    Supermysigt! Jättefin bild på er :)

  8. betterpink skriver:

    Men oh vad fint. Vilken känsla. Längtar så efter vårat lilla barn. Men snart får vi träffa henne!

  9. evelina skriver:

    Väldigt fint inlägg, och Tuvas rum ser oerhört tjusigt ut!

  10. Sara skriver:

    Så galet himla fin sista bilden är

  11. Ping: Måndagsporträtt |

  12. Johan D skriver:

    *klapa snela Madde- & Tuva-hestar* :)

  13. Craxyknas skriver:

    Nämen vilken fin bild den sista. Så mycket kärlek, och en väldigt vacker soffa med lampa måste jag tillägga ;D

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s