Hemma hos: Mokkasin-Sofia

Alla foton är tagna av Sofia Jansson.

Sofia som driver webshopen och bloggen Mokkasin är fantastisk. Det finns ingen som hon! Inte bara det att hon tar magiska foton på sitt hem och sina barn, hon har förbaskat god smak också! Hon inreder sitt hem med fingertoppskänsla och vet vart skåpet ska stå. Jag känner igen mig i henne, i och med att hon också flyttade från Stockholm när hon fick barn och är impulsiv som få. Går på vad magkänslan säger och värdesätter hemmet mest av allt. Klart att vi måste hälsa på hos henne! Jag har i vanlig ordning ställt några frågor, om hennes webshop, drömjobb och om det fina huset. Jag tycker verkligen om Sofia, trots att jag aldrig har träffat henne. Hon verkar så genomsnäll och fin på alla sätt. Här kommer Hemma hos Sofia!

Hur kommer det sig att du startade upp webshopen Mokkasin? Det hela började väl egentligen med att jag startade upp en butik som jag tyckte saknades här i Katrineholm. Det hela var väl egentligen inte särskilt genomtänkt, det blev mest av bara farten. När jag bestämde mig för att stänga den fysiska butiken blev det lite samma, jag öppnar väl på nätet då… Jag trodde mest att affären skulle vara lite hemlig sådär att jag skulle kunna pula och fixa och dona sådär när jag hann. Men på bara några veckor växte allt som hade med den där affären att göra som bara den. Och på den vägen är det.

Berätta om ert vackra hus! Hur hittade ni det? Har ni renoverat något? När vi fick veta att vi väntade tvillingar bodde vi i en trea på Söder i Stockholm. När vi insåg att vi inom kort skulle ha 4 barn under 4 år så drabbades vi av någon slags chock. Vi tänkte inte över huvudtaget klokt och förnuftigt utan bara gjorde. Vi hade aldrig någonsin tänkt flytta tillbaka hit, verkligen aldrig. Både jag och min man är uppvuxna i Katrineholm men efter nästan femton år i Stockholm så var det vår stad och vårt hem. Jag skrev såhär i min blogg och precis så var det:

”Men så tittade vi ändå på en dyr fyra vid Hornstull. Och det var ta mig tusan nådastöten. Droppen liksom. På visningen lade en person ett bud på 1,5 mille upp. Direkt där i lägenheten, innan ens budgivningen var startat. Och mäklaren stod där och hummade och flinade precis som om han visste att han hade att göra med ett gäng marionetter som han kunde styra och ställa som han ville med. Lägenheten var 100 kvm. Vi skulle få in en dubbelvagn i hissen men då var det just bara en dubbelvagn och barnen som låg i. Resten, jag och K och de andra två skulle inte rymmas. Köket var femkantigt med en glugg till fönster, utsikten från två fönster var en vägg på armlängds avstånd, gården var asfalt och balkongen var pyttig. Och det var ett renoveringsobjekt som stank av år av cigarettrök. Priset slutade på 6,7 miljoner.

Precis samtidigt sa min syster att det jättestora huset i Katrineholm var till salu, till priset av mindre än hälften vad lägenheten vid Hornstull såldes för. Så min man susade ner och kollade, jag var inte ens med (supergravid ) och sen köpte vi. Och vi tänkte inte alls, inte överhuvudtaget. Det enda vi tänkte var att vi testar.”

Japp så var det. Min syster såg det, min man susade ner och tog lite bilder på ett hus som egentligen inte var särskilt vackert alls, lite åt allmoge goes 80-tal. Jag såg det aldrig på riktigt, vi sa att vi testar väl då och helt plötsligt hade vi köpt det. Allt gick megasnabbt, vi sålde vår lägenhet, min man bytte jobb, vi blev fyrabarnsfamilj och när tvillingarna var drygt en månad flyttade vi från 90 kvm till över 500 kvm. Från mitt i stan till lilla småstaden. Jag kan bara sammanfatta det hela som – Hjälp, vad är det som händer?!

Annars så är huset byggt 1913, födelsedag nummer 100 i år. Om vi har renoverat? Ja, vi har renoverat så mycket så det är galet. Så här i efterhand kan man konstatera, vi har renoverat så mycket på så kort tid att det varken är klokt, roligt eller bra för en. Visst blev huset ”vårt” på väldigt kort tid men trots det skulle jag gjort annorlunda om jag fick välja om. Kombinationen att renovera ett bautastort hus samtidigt som man har fyra barn under fyra år, är inget jag rekommenderar någon i hela världen. Fick jag välja om så skulle jag inte ha gjort så. Vi skulle helt enkelt stannat i 3:an på Söder tills alla hade blivit större och livet hade lugnat ner sig något. Nu var det kaosläge i år efter år. Men det är en historia i sig. Vi har fixat nästan allt. Och det mesta själva med hjälp av min pappa. Vi har renoverat all yta, golv, tak, väggar. Byggt kök och ändrat planlösningar, flyttat väggar, flyttat dörrar och extremt tunga element. Vi har gjort nya väggar, satt dit trädgårdsdörrar, gjort så att vi plötsligt fick rum i fil. Tagit fram saker som varit gömda, såsom trappräck, pärlspont och en glasveranda. Vi har byggt pool och värsta trädäcket. Och ja, i ärlighetens namn är det väl egentligen bara badrummen som inte är renoverade.

 

Vem har du fått den goda smaken ifrån?

Å tack. Det var snällt. Det är ju svårt att se sig själv som hon med den goda smaken, det är ju så himla personligt vad man anser vara just god smak. Jag blandar ju mest ihop sådant jag tycker om, eller sådant som vi tycker om. Det är ju rätt brokigt härhemma. Ett estetiskt sinne har jag nog alltid ägt, så det kanske därför det funkar att blanda hejvilt och utan direkt någon plan.

Du och din man gifte ju er i somras! Har ni några bra bröllopstips till de som planerar sitt stundande bröllop?

Det var faktiskt min lillasyster som gifte sig! Fast det var i vår trädgård och jag var med och fixade i det allra mesta. Det bästa tipset är väl helt enkelt att gå på sin egen magkänsla, det som känns rätt för dig är det allra bästa i alla lägen. Man gifter sig aldrig för någon annans skull, så kör på er grej då blir det alltid bäst. Sen har jag massor av flera tips under kategorin Bröllop på min blogg.

Nämn dina tre bästa inspirationskällor.

Å det där är en knivig fråga. Det är såklart jag inspireras hit och dit och mest hela tiden, av det stora och det pyttelilla. Men just av vad är nog väldigt olika. Jag har nog just det sinnet mest vidöppet mest hela tiden, de andra sinnena som ordning, reda och struktur får nog stryka på foten rejält bara därför. Jag kan se något, höra något och allt annat bara försvinner. Jag är en plåga att strosa runt med i städer och alltjämt. Jag är alltid steget efter och oftast i helt andra världar än mitt sällskap. Rätt trist är jag faktiskt när jag sätter den sidan till.

Jag älskar städer, paradoxalt nog för att bo på landet. Det är nog också därför jag har lite svårt att anpassa mig här i småstaden. Men planlösa promenader i städer är perfekt.

Jag inspireras mycket av människor som vågar vara sig själva och vågar gå sin egen väg. Samtal med sådana människor är bland det härligaste jag vet. Sen spelar det mindre roll i vad denna människa gör eller brinner för. Det är själva inställningen till livet som gör mig inspirerad, peppad och framför allt glad.

Sen har jag en hel drös människor i min omgivning som inspirerar mig alla dar, alla på sitt eget lilla vis. Min man, mina barn, min familj och vänner.

Vad hade du gjort om du inte hade drivit en webshop?

Om jag bara hade fått välja, förutsättningslöst. Då hade jag varit scenograf, fotograf och författare. I den ordningen och lite lagom av allt. Där har ni mina drömmar.

Vart hittar du alla fantastiska saker och fynd?

Mycket som kommer hem till oss nuförtiden är från de lokala loppisarna. Här i stan är det dit jag beger mig om jag är på jakt efter något. Självklart hamnar även mycket från min affär också härhemma. Eftersom jag gillar allt jag väljer att ta in där skulle jag allt kunna hamna hemma men så är det såklart inte. Sen lånar jag hem lite då och då. Av min mormor fast mest av mina föräldrar. Jag har det ett tag, kanske plåtar det och tar in lite inspiration, sen lämnar jag tillbaka det.

Och till sist: Vad önskar du dig mest av allt just nu?

Tid. Jag önskar massa tid. Hela livet snurrar på alldeles för snabbt just nu. Jag vill kunna hänga med mina barn, min man och familj och vänner utan att hela tiden känna att tusen saker hägrar runt hörnet. Och så önskar jag mig egen idé-tid, det skulle vara en sådan tid då jag hinner spåna järnet, tänka tankar klart och komma till insikt om saker och ting.

Tack Sofia för att vi fick hälsa på hos dig!